close

Personligt & Privat

Personligt & Privat

en borttappad telefon, hej då drink och nobelfesten

ang.1
******************
Telefon borta
Jag har tappat bort min telefon och det är oerhört stressande och jobbigt:( I torsdags lyssnade jag på ett band i stan, missade tunnelbanan, tog en taxi hem och sen, BOOM så var telefonen borta. Jag fick fullständig panik och försökte först ringa Ralph, inget svar och sen Jonas. Jonas svarade med en gång och försökte lokalisera telefonen från sin dator. Sen raderade han all information via min Itunes så att ingen kan använda all känslig information jag har i telefonen. Tänk ändå vilka vänner man har, tack Jonas för din strålande insats! Finns dock en liten chans att jag får den tillbaks, Uber har hört av sig och de håller på att fixa så jag kan få tillbaka telefonen, men ärendet tar tid. Tack och lov för det iaf. Om ni vill nå mig så är det Facebook som gäller. Bilder: Gatlas Pix
******
Nobelfesten
För 1 år sen jobbade jag på Nobel, fick frågan i år igen men fick av uppenbara skäl tacka nej, men nästa år kanske det blir en gång till för det är trots allt en spännande upplevelse. 
********
****
Hej då-drink
Det är en märklig känsla att jag åker hem om mindre än en vecka. Har upptäckt hur mycket jag tycker om dessa nyfunna utbytesstudenterna som jag lärt känna, dels från huset där jag bor, dels från klassen och sen de jag träffat via dansen och fotografi-intresset. Det liksom strömmar extra mycket varma känslor ur kroppen när man vet att man snart skall lämna dem, kanske för alltid. Igår hade jag en känslosam hej då-drink på Bulldog. Jag kom kl 19.00 och gick klockan 04.00, detta ställe är och förblir en speciell plats för mig i Seoul. Under kvällen droppade folk in och droppade av och sa farväl. Det var dans, det var sång och det var skratt, och i slutet även tårar. Jag fick blommor, presenter, kramar, en middag och vännerna bjöd på drinkar. Så fint minne. Tyvärr kunde jag inte dokumentera kvällen, den här bilden är den enda jag har och den visar inte heller alla som var med, well, i minnet kommer denna kväll alltid finnas kvar. 
******
******
Inköp
Har också gjort alla inköp nu inför hemresan. Tar mest med mig krafs hem, såsom ansiktsmasker, en rolig mjölkvisp, stickers för att täcka över finnar med, pinnar för att äta mat och roliga strumpor. 
*****
Planer
Sista veckan är det egentligen bara studier som gäller. Studier, packning, tvättning och städning och så en och annan sista kaffe eller lunch/middag med nyfunna vänner. 
läs mer här
Personligt & Privat

don’t worry about North Korea, truth words from a military

do-not-be-afraid

En del av informationen i denna text, är hämtad från mediekompassen. 

Jag skriver denna text (långt ifrån lifestyle) för att folk är så oroliga för mig i Sverige. Vill klargöra några saker angående Nordkorea. Vissa personer uppfattar nyheter som absoluta sanningar från någon högre, oidentifierbar källa. Så här säger jag efter fem års mediestudier, där vi penetrerat hur nyhetsbyråer jobbar: Ifrågasätt alltid informationen i medier. 

När man läser tidningen litar man kanske på att journalisterna som har skrivit artikeln har kollat sina källor. De skriver till exempel ”Det sa medieforskaren Britta Bergkvist”. Eller: ”enligt en ny undersökning från Statistiska centralbyrån”. Eller så skriver de namnet på nyhetsbyrån de fått informationen ifrån: TT, Reuters och så vidare (mediekompass) 

Ett lysande exempel är då Nordkorea-konflikten. I detta fall är folk i Sverige mer rädda än folk i Sydkorea. Har läst ett dussintals olika beskrivningar både i DN, Aftonbladet, Expressen, också internationella tidningar och de har helt olika beskrivningar av exakt samma händelser. Vad är det som är sant egentligen? Bilder? Är de tagna nu eller är det arkivbilder? Varför är nyheten publicerad? Vem är det som inte uttalar sig? Någon av dessa tidningar har fel helt klart, 

Jag passar alltid på att fråga militärer på salsan och de brukar säga samma sak: Att SK är säkert. Över 25 000 soldater övar varje dag vid gränsen, de simulerar attacker och analyserar säkerhetsläget. Det är deras jobb och det är det soldater gör när de inte är ute i riktigt krig. När vi var i Vietnam träffade vi soldaten Christopher och hans fru och så här säger han på FB:

Han menar att han aldrig känt sig mer säker än i SK och att han känner sig mer rädd i USA med alla skjutningar. Att SK är så säkrat just nu och att det är en omöjlighet för NK att attackera. 

Nyheter är vinklade, överdrivna. Man vill att folk skall klicka på rubriker för det genererar mer annonspengar så tidningen överlever. Det är stenhård konkurrens om läsarna. Det skall väldigt mycket till för att jag skall lägga pengar på en tidning i dessa dagar. 

Sen är ju såklart väldigt mycket av det som skrivs sant, men det kan vara klokt att ha detta i åtanke. 

Bilder: Här

läs mer här
Personligt & Privat

frånvaro

DSC_1242-800×1205

Nu är det en del att fixa med innan jag drar hem. Bloggande kanske blir lidande. Jag har två uppsatser, två muntliga presentationer och ett test på mindre än två veckor vilket är lite stressande. Sen är det olika hej då-middagar och avskeds-events mm, tja så därför är jag kanske lite frånvarande på bloggen men skall försöka skriva några till inlägg innan jag åker iaf. 

Schemat fylls samtidigt på i Sverige. Tänker att det är ett måste att jag kickar igång livet och får saker och ting gjorda så fort jag landat. Behöver nätverka, boka in möten, jobba en massa och planera julhelgen lite mer. Har börjat göra en matlista via Mathem.se, så käckt att kunna ”handla mat” när jag är i Seoul och sedan få den hemkörd samma dag som jag kommer hem. Mentalt börjar jag nu att lämna Seoul. En naturlig process antar jag. Ha en fin måndag finisar<3

läs mer här
Personligt & Privat

återblicken: januari 2017

Angel-65 (1)

Har haft återblickar i några år här på bloggen och i år är inget undantag. Nu skall vi se vad jag gjorde i Januari 2017!

Var på en lyckad skidresa med ett stort gäng vänner. 

Lagade pizza.

Gjorde en photoshoot med Mikhail Fedorchenko och Julia Kyryllova. 

Var på vernissage på Bergmans Galleri, där jag ett par månader senare hade min 30-årsfest.

Försökte mig på att läsa Barack Obamas bok..

..och beställde den här boken av Garance Doré som är mer för inspiration.

Lagade asiatiskt.

Drack kaffe ur min muminkopp jag fått i julkapp. 

Åt risgrynsgröt ut min fina skål jag köpt i Tunisien.

Well, det var en väldigt lugn månad. Pluggade och jobbade också en del men det skiter jag i att ta med ha ha Skidresan var iaf månadens happening:) Ha en underbar 1:e December<3

läs mer här
Musik & RhytmPersonligt & PrivatResor & Upplevelser

hösten jag dansade mig igenom

1510284436481

Titta, de officiella bilderna för JDC (Jhonatan Dance Company) där jag fick vara med på ett hörn:)

Under tre månader har jag, som ni vet, satsat på dansen här i Seoul. Jag har gått två kurser i avancerad bachatadans, gjort ett uppträdande och fått individuell coaching av proffsdansaren Jhonatan Jimenez (Jhonatan är mannen med uppknäppt skjorta på bilderna längst upp) – en dansinstruktör som tidigare varit verksam i LA och som jobbat med stora TV-produktioner, men som numera är gift och har barn i Seoul. Att få en sån möjlighet i livet, att nörda in sig i en konstform så mycket som jag har gjort här, och med inputs från ett sådant proffs, ger ren och skär glädje i hjärteroten. I Sverige hade jag inte gjort något liknande i nuläget för där kommer alltid andra saker emellan och om jag skall vara ärlig så vet jag inte om jag någonsin kommer att ha möjlighet att göra något liknande. 10-15 timmar i veckan (i genomsnitt) har jag ju tränat dans och alla dessa nya dansmoves, snurrande piruetter, rytmiska rörelser, mänskliga möten och dansanta danslåtar kommer alltid att påminna mig om hösten 2017.

Tänkte bjuda på fem fantastiska låtar som jag skrattat, gråtit och njutit av under hösten, låtar som jag upptäckte på dansgolvet under den här perioden. 

ChocQuibTown – Salsa & Choke ft. Ñejo

Jay Lugo- Una Noche Más 

Romeo Santos – Héroe Favorito

Rami & DW – Quiero vacilar (Remix) feat. Papayo 

LESLIE GRACE – Day One (Day 1) 

läs mer här
Media & SamtidPersonligt & Privat

just nu

hjdl

Här kommer skärmdumpar, snaps och bilder från mobilen den senaste tiden. 

Gårdagens snapshat på salsan. Filter är så kul för det piffar upp till tusen. Verklighetens bild var rödflammig och blank. 

Koreas ansiktsmaskindustri är fantasifull, älskar den här ölmasken, köpte en till Ralph he he 

På måndag kommer Ban Ki Moon (som var fram till 2016 FN:s generalsekreterare) till Hanyang och jag skall gå och lyssna. 

Gellacket som jag gjorde i Hanoi håller ännu.

En dagens outfit. 

Bra tips från Johan Pramell.

Dagens citat, fint<3

läs mer här
Personligt & Privat

planer när jag kommit hem

99

Happy Friday finisar!!!<3

Nu kommer ju sluttampen här och mer och nu har vi (jag och R) landat i lite lösa December-planer. 

Kommer hem den 15:e Dec och hela helgen skall vi chilla hemma är tanken. Kanske ta en tur på stan om jag inte är allt för jetlaggad.

Veckan innan jul skall jag jobba i Mall of Scandinavia.

Och på julhelgen har vi faktiskt valt att stanna i Stockholm för att minska stressen, (vi skall ner till Gbg vid nyår istället) och jag fick ett Black Friday-erbjudande (50% rabatt) på Elite Plaza Marina så vi skall ha en ”staycation” i stan, nästan som en weekend-helg fast i Sthlm. Hotellet ligger vid vattnet och är sådär supermysigt och i ett väldigt lugnt område. Under helgen skall vi ta båten (det går en båtbuss precis vid hotellet) och gå på julkonsert, ta långa promenader i området och äta ngt julbord i närheten. Att ha landat i detta beslut känns så där otroligt skönt på ngt vis. Vi behöver båda bara vara med varandra efter så lång tid ifrån varann..

Och över nyår har vi blivit bjudna på en nyårsfest hos min barndomskompis Emelie, skall bli så fint att fira med henne, hennes familj och en rad andra vänner från förr. 

Sista helgen i Januari blir det en skidhelg i Sälen igen, och den här gången är vi 12 personer som åker. Min bror Christian och hans tjej skall för första gången med så det ser jag fram emot. Så lite så ser det ut nu under kommande månader. Parallellt med detta kommer jag att jobba och söka jobb hela tiden.

läs mer här
Mode & StilOutfit & StylePersonligt & Privat

“…home lies in the things you carry with you everywhere and not the ones that tie you down.”

d

Här är en bild från Grand Hyatt tagen av en fotograf från LA. Älskar att befinna mig på hotell, denna hybrid av människor från alla världens hörn…mer om detta i denna bloggkrönika. Citatet i rubriken är från Pico Lyer. 

Jag har hunnit reflektera mycket under dessa månader i Seoul. Jag har äntligen landat i svaret på frågan om hur jag mår allra bäst, och det är i globala interaktioner som resenär och som utforskare. Att jag trivs i rörelse och att jag allt som oftast känner mig mer hemma i andra kulturer. Det är så märkligt, finner inget svar på varför. Hur kan man känna sig hemma i något som är främmande?

Jag är verkligen svensk, mamma och pappa är svenskar och jag smälter in i massan på alla sätt och vis med min stereotypa, blonda look men ändå kommer jag på mig själv att inte känna mig som en av dem…..(?) Ibland när jag äntrar ett sammanhang där jag inte känner någon och där alla är samma, dvs. en starkt homogen grupp, kan jag få svårt att andas. Om jag däremot kommer till en plats som är mer blandad (det kan vara en sådan enkel sak som att gruppen har blandade åldrar) kan jag andas ut. 

Jag vet inte, kanske kände jag mig aldrig hemma i Sverige tidigt i livet. Jag kände mig så ful, misslyckad, utanför, mobbad, maktlös och tvingad in i olika aktiviteter där jag inte ville delta. Utanför i skolan mm. Allt sådant sätter djupa spår i själen och rubbar någonting men kan också bli en mental styrka. 

Kanske känner jag en viss samhörighet med andra människor som också är i rörelse, för jag får en otrolig kontakt med människor som också valt att lämna sitt hemland och som bor i andra länder. Människor som trots allt lever i ngn slags utanförskap och som söker ngt utanför landsgränserna.

När jag ser tillbaka kan jag lätt dra paralleller till när jag faktiskt blommade ut som människa, och det var INTE i Sverige. Det var i Italien och i London, i mina första utlandserfarenheter. Jag glömmer aldrig hur min vän, diskaren Ali och jag fann varandra i ett Italienskt kök i Brescia, Italien och den tryggheten jag kände när jag var i närheten av honom. Och det var enbart vänskap skall jag påpeka. Vi båda var långt ner i hierarkin, hade låg social status och han var en av de få som stöttade mig där, för skrikande, italienska kockar hade ju inte tid med sådant. Det mest ofattbara är att vi bara kunde kommunicera på italienska (!) Har ingen aning om vart Ali befinner sig idag, detta var före Facebook-tiden. 

Samtidigt älskar jag Sverige och jag får en annan kärlek till landet när jag är utomlands. Drömmer om kanelbullar (och annat såklart ha ha ), igår var jag på en workshop med Svenska Institutet på ambassaden och kände mig verkligen hemma där också. 

Om ngn säger ngt ont om Sverige reser jag ragg som en arg katt, Abraham delar ju denna kärlek till landet i norr och vi diskuterar ofta de stora fördelarna med att komma därifrån. Samhället som ger sådana otroliga privilegier, vännerna jag har där är mina diamanter och familjen förstås. 

Och jag avslutar denna krönika med ord från en av mina största reseinspiratörer, Pico Lyer.

“We travel, initially, to lose ourselves; and we travel, next to find ourselves. We travel to open our hearts and eyes and learn more about the world than our newspapers will accommodate. We travel to bring what little we can, in our ignorance and knowledge, to those parts of the globe whose riches are differently dispersed. And we travel, in essence, to become young fools again- to slow time down and get taken in, and fall in love once more.” 

Hans tal i TED talk gick rakt in i hjärtat även om vi har helt olika erfarenheter, (han är indier som aldrig bott i Indien utan som växte upp i USA och i England men som idag bor i Japan) så känner jag på ngt märkligt sätt igen mig. Jag tipsade min vän Zia om Pico (Zia är indier och bor i Korea och drömmer om studietiden i Kanada där han en gång kände sig hemma) och de har nu kontakt. Fantastiskt att bygga broar mellan människor. 

Nu, efter 12 år on the road, bara vet jag att resandet kommer att fortsätta i olika former. Kanske i ett kommande jobb, kanske kommer jag och R befinna oss i Brasilien några månader om året i framtiden, kanske blir vi expats i Singapore. Men först är det en karriär i Sverige som jag skall satsa på. 

Outfit: Klänning/Twist & Tango, Klackar/Zara, Solisar/Från Vietnam

Foto: Gatlax Pix

läs mer här
Personligt & Privat

jag – en kosmopolit

P1020578

Bilder från Vietnam, några timmar innan avfärd mot Seoul. Avokado smoothie och resemagasin, den perfekta blandningen.

Jag såg förresten en dokumentär om kosmopolitanism på SVT, (med bland andra Kofi Annan) en idé om hur främlingar ska kunna leva ihop i en och samma värld, och jag slogs av hur detta har varit min grundvärdering ända sedan jag var tonåring. 

En av mina bästa vänner, Emelie, sa en gång till mig: Alla dessa kolumnister, opinionsbildare, politiker, bloggare osv. som talar om mångfald, integration, de lever långt ifrån detta. De snackar bara men i slutändan lever de inte som de lär. Jag menar, bor de i förorten? Hänger de med folk från andra länder? Anställer de nyanlända? osv. Hon menade att om det är ngn som verkligen lever ett internationellt liv med mer utländska inslag, så är det jag. Jag blev glad att hon sa det till mig för det är ju verkligen sant och det var så fint att hon sett detta hos mig. Jag gillar inte att definiera mig själv och framställa mig bättre än ngn annan, men en grundvärdering jag har är att jag lever i tiden och tror på mångfald och det råkar ju vara rätt så PK. Det som talar för detta är ju att jag lever med en brasilianare, och att min närmsta krets lever väldigt olika liv och att de är i alla åldrar. Det är utlandsfödda, folk i olika åldrar, HBTQ-personer och från alla möjliga professioner. Älskar det. Sen har jag studerat etnologi, antropologi och rest som en tok, och alltid med spetsade öron och nyfiken blick. Mitt intresse för andra kulturer har varit tydlig i min livsstil, främst utomlands. Som volontär i Brasilien hängde jag med lokalbefolkningen i en fattig ort utanför Rio, i London var det främst angolaner och Inna från Ryssland som blev nära, i Italien blev min bästa vän en diskare från Pakistan, i Hong Kong var det finnar och Pavlina från Tjeckoslovakien, i Norge var det väldigt blandat och här i Seoul är det folk från Colombia, Indien och Spanien som jag främst hängt med. 

Det är väl det som definierar mig. 

I dokumentären på SVT sas det att gemensamt för de som tror på kosmopolitanism är nyfikenheten och en vilja att förstå andra människor. Också empati – att lyssna och förstå den andre utan att söka samförstånd. Ett av de främsta hindren för kosmopolitanism är språket. Vår förmåga att befatta oss med ett annat språk som är obekant för oss. Ett annat hinder är utseende. Men mycket språket, vi hör inte men vi vill inte heller försöka. 

Det som gör en stad kosmopolitisk är inställningen. Viljan att experimentera med olikhet och förmågan att ha en blandning i livet. Tilliten till olikhet och en nyfikenheten gentemot nyheter. Att upplösa det vi redan vet och göra ngt nytt av informationen man har framför sig. Motsatsen till kosmopolit är xenofobi och det är ngn som fruktar olikhet. Ngn som motsätter sig mötet med det nya. Kosmopolitanism är motsatsen till en negativ, defensiv och fientlig inställning till världen. Tekniken står på kosmopolitanismens sida. Kommunikationssystem gör att man får bättre förbindelser med avlägsna platser. Vad tycker ni?

läs mer här