close
7651019584_IMG_3303

Jag har några gånger om året sjok av nedstämdhet, stämningsläget är liksom lägre än normalt och detta är eventuellt sviterna av flera obehandlade depressioner jag hade i yngre år. Då visste jag inte ens vad depression var och att det kunde skada hjärnan om man gick obehandlad. När man väl haft en depression är det lätt att få återkommande och det har jag upplevt mer eller mindre i hela mitt liv. Få har märkt det heller. Tyvärr. För jag är bra på att spela teater i det fallet. Men skall också säga att det har aldrig varit så illa att jag blivit sängliggande, tvärtom så har jag alltid varit arbetsduglig och presterat trots att jag mått mycket dåligt.

Så här känns det när jag har en svacka. Tänk er att ni har en stor klump i halsen, svårt att andas, en lätt paranoid känsla, inbillningar av olika slag och föreställningar om vad folk tycker om dig som inte stämmer. Tänk er att ni också tror att alla är emot er, man projicerar sin känsla och försöker hitta syndabockar. Man är något handlingsförlamad och rastlös. Dag ut och dag in. En slags fångenskap i kroppen, en oriktad rädsla som är både fysiologisk och psykologisk. En dysfunktionell grej i ett ångestreglerande system.Vi föds med olika regleringar. Kanske detta livet i Sverige egentligen inte passar mig, det har jag ju funderat över många gånger. Individualismen här skapar osäkerhet, mindervärdeskomplex och en rädsla att inte platsa i sammanhangen som finns.

Jag har dock alltid varit bra på att hjälpa mig själv. Jag kommer snabbt på fötter. Jag producerar, levererar och skapar även om stämningsläget är lågt. Kanske är det denna känsla som också skapar en annan dimension i livet och pendlingen mellan mörker och ljus ger starka kontraster. 

En väldigt positiv sak är att jag mår så bra just nu. Jag känner mig fri, lätt i sinnet. Motiverad och ser ljust på framtiden. Livet är ju så, regn, solsken, upp och ned. Det är bara att acceptera. Och till slut vadar man ur gyttjan och kommer upp på land. Det gäller bara att ha tålamod och att skapa bra vanor. 

Bild: Taha Fukowski

Hashtags depressionpsykologitankar
Angelica Hellgren

Författare Angelica Hellgren

Lämna en kommentar