close
2017-08-10 10.47.07

Efter att ha blivit sambo, renoverat köket, bo nära tunnelbanan och ha det hyfsat stadigt på nästan alla plan i livet, har jag till slut insett att jag har en vardag med rätt så hög standard. Om jag jämför med tidigare livssituationer har jag det standardmässigt bättre än någonsin. I Norge var jag under en period inneboende hos en psykiskt sjuk kvinna i ett litet rum, betalade 6000 NOK i månaden, samtidigt som jag ofta jobbade dubbelt på boende och restaurang. I Italien delade jag rum med en lynnig kallskänka på ett loft ovanför restaurangen, och jobbade 12-timmars pass 6 dagar i veckan. Nära Rio De Janeiro bodde jag i ett fattigt område, där vapen, mord och fattigdom fanns utanför min dörr. I Hong Kong bodde jag i ett rum där man delade kök och toalett med minst 20 andra. I Seoul bodde jag på ynka 5 kvm och i London bodde jag i ett inrökt rum ovanför herrklubben där jag jobbade, ifs ett stenkast från Buckingham Palace men ändå. Under åren utomlands blev matvanorna i obalans, drickandet eskalerade (har aldrig varit alkoholist, men i restaurangmiljöer i bl.a Italien är vin standard till lunch och middag) och vikten ökade. 2006, när jag bodde i London, rökte man inomhus. Helt sinnessjukt när man tänker efter.

Är glad att jag aldrig fastnade i ngn av dessa länder, för jag tror det hade blivit svårt att byta professionell bana, och i förlängningen få en bra livsstil. Även om jag är lite ambivalent inför mitt hemland så är det här jag alltid landar mjukt och kommer i balans. Sen tror jag att allt är annorlunda om man åker som expat. Expat är att jobba i ett annat land på uppdrag av ett företag. Som expat kommer ofta fördelar som någon betald hemresa varje år, hyra av bostad och extra bra lön. Självklart är det skillnad då. Ett exempel är utlänningar som börjar jobba på Samsung i Seoul. Som regel, kommer en limousine och hämtar hen på flygplatsen vid ankomst. Sen får man möblerad lägenhet centralt, och hög lön. Alla expats jag någonsin träffat har haft det så här och med ännu mera fördelar. Skulle vara roligt att pröva på et ngn gång, men vi får se vad livet vill:)

Foto: Taha Fukowski

Hashtags balanslivet
Angelica Hellgren

Författare Angelica Hellgren

Lämna en kommentar