close
7651019584_IMG_3264

“Stockholm skapar mer ångest än drömmar”

Den titeln hade Mustafa Cans krönika som var väldigt träffsäker. 

När jag beslutade mig för att bli journalist 1996 hamnade jag i just Stockholm. En stad jag aldrig hade drömt om och som jag tidigare bara besökt tillfälligt. Staden var vacker med alla sina gamla hus och majestätiska portar, holmar, öar och vida vattenspeglar. Men även avvisande; det myllrande gatulivet, den mänskliga värmen och mångfalden jag hade upplevt i många andra städer fann jag allt för lite av i Stockholm. Därtill var staden för välordnad, för ren, för doftlös, för fattig på ljud, alternativa kulturscener och ruffiga svartklubbar.

Dessa formuleringar är verkligen träffande, för visst har jag själv känt så ibland. 

Sthlm kommer alltid ge mig stress, jag bara vet det. Livsstilen är religionen här i stan, det man äter och var man äter är en statusaktivitet. I min ålder skall man helst bo i en tvåa i Vasastan med slipat furugolv, kakelugn och hög takhöjd. Man skall äta chiapudding och dricka mandelmjölk till det ekologiska kaffet. Man skall ha snittblommor från Flowery och helst gå på bikramyoga i en källarlokal på skånegatan. Hemma skall man ha ett marmorbord framför TV:n med ett doftljus från Byredo, helst skall det stå en ljusstake från Klong i fönstret och vasen Dagg på matbordet. Adressen man bor på är viktigare än man är, eller snarare, du är var du bor. 

Jag är en del av allt detta, det är det som är det värsta. Jag är den som går på allt det här, som köper rättvisemärkt rawfood glass och som fick den där Klongljusstaken i födelsedagspresent. 

När jag bott ute i världen, Rio de Janeiro, London, Hong Kong – världsstäder som rymmer det mesta, har jag släppts ut från det nästan kvävande livsstilsklimat som finns i Stockholm. Platser med folkmyller och mångfald saknar jag ibland, även vissa lukter, smaker och framförallt spontana och oväntade möten. 

Dock vill jag betona att jag också älskar staden och mitt land men jag vill ändå analysera och reflektera vad staden gör med mig. 

Bild: Taha Fukowski

Hashtags krönikalivsstilmustafa canstockholm
Angelica Hellgren

Författare Angelica Hellgren

Lämna en kommentar